ORIGINAL SONGTEXTE
Ensam hör jag vargar yla
Ångesten ger ej respit
Vad hjälper det att gråta som en kvinna Här ute härskar snö och kyla
Och den som finner stigen hit
Kommer endast att slutligen finna En frusen kropp på ett iskallt golv
En brukad hylsa, kaliber 12 Ett styng av smärta, ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sen är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Förgätmigej Efter tankens kranka blekhet
River i min trötta själ
Min tid är förbrukad och förverkad Bleka skuggor i månens sken
Hjärtat stannar tungt som sten Ett styng av smärta, ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sen är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej Ett styng av smärta, ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sen är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
ÜBERSETZUNG
Einsam hör´ ich Wölfe heulen,
die Angst gibt mit keine Pause.
Was hilft es denn zu weinen wie eine Frau? Hier draußen herrschen Schnee und Kälte,
und der, der den Weg hierher findet,
wird schlußendlich nur finden: Einen gefrorenen Körper auf einem eiskalten Boden.
Eine leere Hülse, Kaliber 12. Ein Stich von Schmerz, ein Pulverhauch.
Ist der einzige Weg zu Ende
dann hören alle Qualen auf.
Du hast mich verlassen,
aber nun, wo das Ende sich zeigt,
bitte ich dich, Vergiss mich nicht.
Vergiss mich nicht. Schuldgefühle
reißen in meiner müden Seele.
Meine Zeit ist verbraucht und verwirkt. Bleiche Schatten im Mondenschein.
Das Herz bleibt stehen, schwer wie Stein. Ein Stich von Schmerz, ein Pulverhauch.
Ist der einzige Weg zu Ende
dann hören alle Qualen auf.
Du hast mich verlassen,
aber nun, wo das Ende sich zeigt,
bitte ich dich, Vergiss mich nicht. Ein Stich von Schmerz, ein Pulverhauch.
Ist der einzige Weg zu Ende
dann hören alle Qualen auf.
Du hast mich verlassen,
aber nun, wo das Ende sich zeigt,
bitte ich dich, Vergiss mich nicht.