ORIGINAL SONGTEXTE
Fjäril vingad syns på Haga,
mellan dimmors frost och dun,
sig sitt gröna skjul tillaga,
och i blomman sin paulun;
minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny högtidlig yra
eldas vid sefirens fläkt. Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina rännlar höjes
gungande den vita svan;
längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall,
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall. Se Brunnsvikens små najader
höja sina gyllne horn,
och de frusande kaskader
sprutas över Solna torn;
under skygd av välvda stammar,
på den väg man städad ser,
fålen yvs och hjulet dammar,
bonden milt åt Haga ler. Vad gudomligt lust att röna
inom en så ljuvlig park,
då man hälsad av sin sköna,
ögnas av en mild monark!
Varje blick hans öga skickar,
lockar tacksamhetens tår;
rörd och tjust av dessa blickar,
själv den trumpne glättig går. INTRESSANT TEXTANALYS:
https://klassiker.wikispaces.com/Sannas+diktanalys
ÜBERSETZUNG
Schmetterling auf leichten Flügeln
gaukelt durch des Nebels Flaum
über Hagas grünen Hügeln,
sucht sein Heim im Blütenbaum.
Kleinster Wurm in Sumpf und Auen,
von der Sonne Glut geweckt,
spürt ein wohliges Erschauern,
von des Zephirs Hauch erregt. Hagas Schoß beständig schenket
Keim für Gras und Blumenbahn.
Stolz durch Hagas Bächlein lenket
seine Fahrt der weiße Schwan.
Aus des Waldes weiter Kammer
hört man gellen Widerhall:
den Granit zerschlägt ein Hammer,
Föhren bringt die Axt zu Fall. Am Brunnsviken die Najaden
heben Hörner, golden, grün,
und die rauschenden Kaskaden
über Solnas Türme sprühn.
Unter dicht belaubten Bäumen
Sonnenstrahl aufs Weglein fließt.
Fohlen bäumt sich in den Zäumen,
und der Bauer Haga grüßt. Welche Lust, sich zu ergehen
in so lieblich trautem Park,
hold gegrüßt von seiner Schönen
und gesehen vom Monarch.
Seine Augen Blicke schicken,
locken Dankes Tränen klar,
und gerührt von seinen Blicken
lächelt froh der Griesgram gar. ____
Carl Michael Bellman Band 2: Fredmans Gesänge.
“Venus meine Herzmonarchin, Bacchus Kehlenfürst!”