ORIGINAL SONGTEXTE
Jag satt häromdagen och läste min tidning,
en dag som så många förut.
Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt
som en efter en har tagit slut. Då såg jag en bild av en flicka,
med en skadskjuten kråka i famn.
Hon springer iväg genom skogen,
så fort som hon någonsin kan. Och hon springer med fladdrande lockar.
Hon springer på taniga ben.
Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror,
att det inte ska vara för sent. Flickan är liten och hennes hår är så ljust,
och hennes kind är så flämtande röd.
Och kråkan är klumpig och kraxande svart,
och om en stund är den alldeles död. Men flickan hon springer för livet,
hos en skadskjuten fågel i famn.
Hon springer mot trygghet och värme,
för det som är riktigt och sant. Och hon springer med tindrande ögon,
hon springer på taniga ben.
För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt:
att finns det liv är det aldrig för sent. Och jag började darra i vånda och nöd,
jag skakade av rädsla och skräck.
För jag visste ju alldeles tydligt och klart,
att det var bilden av mig som jag sett. För mitt hopp är en skadskjuten kråka.
Och jag är ett springande barn.
Som tror det finns någon som kan hjälpa mig än.
Som tror det finns nån som har svar. Och jag springer med bultande hjärta,
jag springer på taniga ben.
Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet,
att det redan är alldeles för sent.
ÜBERSETZUNG
Ich saß neulich und las meine Zeitung
Ein Tag wie so viele zuvor
Und ich dachte über all die Träume, die man träumte, nach
Wie einer nach dem anderen endete Da sah ich ein Bild von einem Mädchen
Mit einer angeschossenen Krähe im Arm
Sie rennt durch den Wald davon
So schnell wie sie nur kann Und sie rennt mit flatternden Locken
Sie rennt auf dürren Beinen
Und sie fleht und bittet und hofft und glaubt,
Dass es nicht zu spät sein wird Das Mädchen ist klein und ihr Haar ist so hell
Und ihre Wange ist so flackernd rot
Und die Krähe ist schwerfällig und krächzend schwarz,
Und in einem Moment ist sie völlig tot Aber das Mädchen rennt um ihr Leben
Eine angeschossene Krähe im Arm
Sie rennt in die Sicherheit und Wärme
Für das, was richtig und wahr ist Und sie rennt mit glitzernden Augen
Sie rennt auf dürren Beinen
Denn sie weiß, dass es wahr ist, was ihr Vater sagte:
Dass es, wenn es Leben gibt, nie zu spät ist Und ich begann vor Qual und Not zu zittern
Ich erschütterte vor Angst und Schrecken
Denn ich wusste doch völlig deutlich und klar
Dass es das Bild von mir war, das ich sah Denn meine Hoffnung ist eine angeschossene Krähe
Und ich bin ein rennendes Kind,
Das glaubt, dass es noch jemanden gibt, der mir helfen kann
Das glaubt, dass es jemanden gibt, der Antworten hat Und ich renne mit hämmerndem Herzen
Ich renne auf dürren Beinen
Und ich flehe und bitte, obwohl ich eigentlich weiß
Dass es bereits völlig zu spät ist